I början av september gick den av stapeln – Postfolkets resa till Färöarna. Vi var 26 deltagare på resan till denna ögrupp som ligger norr om de brittiska öarna och ingår i det danska kungariket. Färöarna är självstyrande och har eget postväsende med egen frimärksutgivning. Färöarna ingår inte i EU.
På de 18 öarna bor knappt 50 000 personer, varav ungefär 17 000 i huvudstaden Torshamn och 5 000 i Färöarnas andra stad Klaksvík. Ekonomin är liten och handelsberoende, viktigaste näringsgren är fiske.
Vår guide John Eysturoy mötte oss på flygplatsen. Med oss pratade han skandinaviska och var inte alltid helt lätt att förstå. Hans modersmål är förstås färöiska. Efter incheckning på hotellet blev det stadsrundtur till fots i Torshamns gamla stadsdelar Tinganes och Reyn, med trånga små gator och charmiga hus med gröna grästak.
Efter frukosten nästa dag lämnade vi Torshavn och åkte längs den vackra kusten norrut. Vi korsade bron över Atlanten och fortsatte till den nordligaste bygden på Eysturoy, Gjógv, som är känd för sin speciella naturhamn i en ravin. Vi passerade det högsta berget Slættaratindur (882 m) och såg den klippformation som enligt sägnen är en jätte och hans kärring som ville hämta Färöarna till Island. Men öarna var för tunga och precis som de gav upp och ville resa hem igen, steg solen upp och jätten och hans kärring förstenades. Klipporna är 75 meter höga.
Efter en god lunch i form av smörrebröd fortsatte vi till den pittoreska bygden Saksun, där vi besökte den vackra gamla kyrkan med grästak. Den flyttades från bygden Tjørnuvík för länge sen (en sten i taget) för att prästen tyckte den skulle passa bättre i Saksun. Det gjorde honom inte populär bland invånarna i Tjørnuvík … Ett besök på det lokala museet gav mer kännedom om hur färöingarna levde förr i tiden.
Nästa dag gick turen över berget till färjehamnen Gamlarætt. Efter en tur med färjan kom vi bland annat till konstmuseet som är en gåva till bygden Sandur från en konstsamlare som dessutom skänkte alla sina tavlor till museet. Vi fick också chansen att posera framför en av världens största postlådor.
Den fjärde dagen besökte vi Färöarnas kulturella centrum i bygden Kirkjubøur. Där fanns den pampiga Magnuskatedralen, som aldrig blev färdigbyggd på grund av att byggherren blev mördad av lokala motståndare. Där fanns också den otroligt vackra Olavs kyrka med sin kungsgård. Både katedralen, kyrkan och kungsgården härstammar från 1100-talet. Den nulevande kungsbonden är den 17:e generationen på gården.
På kvällen var det redan dags för avskedsmiddag, en fantastisk buffé på Hotel Føroyar i Torshamn med utsikt över hela staden.
Sammanfattningsvis om denna resa: Färöarna är otroligt vackert, otroligt grönt och otroligt rikt på får, de finns överallt, inte minst på vägarna. Vi hade tur med bra väder (inte så mycket regn som vi förberett oss på) och vi fick god mat. De supertrevliga resekamraterna gjorde hela upplevelsen ännu mer minnesrik, en grupp människor som man bara vill låta åka hem och packa om resväskan för att sedan ta med till ett nytt resmål.
Anne Källgren Jiremar
Var du med? Ladda gärna upp dina bilder i bildgalleriet nedan.