Vi anlände sent en kväll till Hotell Plaza i Havanna. Redan tidigt nästa morgon stod vi i kö för att växla till oss pengar, Kubanska pesos kan man inte växla till sig i Sverige. Under tiden vi köade hade vi fullt upp att fotografera alla färgglada, gamla amerikanska bilar som körde förbi på gatan, den ena tjusigare än den andra. Så här den första morgonen var vi ännu inte helt på det klara med att vi skulle se dessa bilar överallt.
Därefter var det dags att inleda vårt program, och det var Ernest Hemingways bostad som var första stoppet. Ernest Hemingway fick Nobelpriset 1954, ett pris som han för övrigt donerade till Kuba. Man får inte gå in i villan, men väl runt den så att man kan kika in genom fönstren, och då betrakta till exempel hans jakttroféer på väggarna, hans skrivmaskin i hyllan där han stod och skrev, hans noggranna vikttabeller vid vågen i badrummet.
I trädgården fanns den berömda båten Pilar, en tom pool, en hundkyrkogård (nåja, tre av hans hundar var begravda här, med var sin gravsten). Utanför på parkeringen fanns förstås en liten bar, där man pressade sockerrör och lät oss köpa resans första romdrink: sockerrörjuice med lime och rom.
Vi tillbringade två dagar i Havanna, där vi bland annat besökte en förskola och fick se de små men väldigt duktiga barnen ge oss en dansuppvisning (se nedan), tittade på Revolutionstorget där Fidel alltid höll sina tal, och besöka Revolutionsmuseet, där vi kunde se Fidels stridsvagn från försöket till invasion i Grisbukten 1961. Inne på museet finns många minnen av revolutionen och inte minst av Kubas revolutionshjältar, Che Guevara, Fidel Castro och Camillo Cienfuegos.
En av resans höjdpunkter var förstås när vi fick åka i de berömda, gamla amerikanska bilarna. Vi åkte i parad genom Havanna, och ja, det var ännu härligare känsla än jag kunde trott i förväg. Och jo, nog skulle man gärna vilja ha en sån bil att glida runt i. Om man inte tänker på bensin- och reparationskostnaderna förstås. Eller luften där man bor. Luften vid de större gatorna i Havanna var inget vidare … Efter bilturen slutade kvällen på Hotell Nacional, tidigare maffians högborg. Här fick vi god middag och därefter kubansk sång- och dansshow.
Efter de två dagarna i Havanna åkte vi vidare till Trinidad. Vi vägen dit besökte vi Che Guevaras museum/maosoleum i St Clara och tittade på diktatorn Batistas pansartåg som Che Guevara och hans mannar fick att spåra ut 1958. Tåget står kvar i St Clara.
Trinidad är en vacker kolonialstad, som blev rik på handel med slavar och socker. I Trinidad bodde vi i Casa Particulares, dvs i privata hem där vi åt både vår frukost och middag. Alla var mer än nöjda med sitt boende och den hemlagade maten. I Trinidad gick vi också ut en kväll och lyssnade på musik – och dansade!
Efter ett par dagar i Trinidad skulle vi vidare till vårt slutmål. På vägen dit besökte vi en tobaksfabrik och fick lära oss en del om cigarrtillverkning. Vi hann också med en liten båtutflykt och en improviserad romprovning på bussen, innan vi sent en kväll anlände till Varadero.
Varadero är en semesterort dit kubanerna inte själva får åka, bland annat för att förhindra prostitution. Vi inkvarterades på ett all-inclusive-hotell. I Varadero var det primärt bad och sol som gällde. En fantastisk strand, varmt vatten. En njutning, innan det var dags att åka hemåt igen. Ungefär halva gruppen hade förlängt sin resa med ett par dagar för att få njuta lite extra.
Sammanfattningsvis var Kuba ett fantastiskt resmål. Jag tror alla var nöjda med allt - maten, dryckerna, resmålen, människorna, musiken, vädret. Själv skulle jag absolut kunna tänka mig att resa tillbaka!
Anne Källgren Jiremar, föreningen Postfolket
Var du med? Ladda gärna upp dina bilder i Postfolkets bildgalleri!