"Det där” kan vara allt från fia med knuff och knyppling till bergsbestigning och fallskärmshopp. Några av oss på PostNord i Härnösand kom fram till att ”det där” skulle bli curling. Sagt och gjort, 10 modiga brevbärare slöt upp en fredagskväll för att fördjupa sig i curlingkonsten.
Till saken hör att Härnösand har en lång och framgångsrik historia i denna ädla sport. Både lag Ragnar kamp och lag Anette Norberg har spelat för Härnösand. Vi hade alltså en hel del att leva upp till.
Efter en kortare genomgång från vår instruktör var det dags att prova ute på isen. Lagen var redan klara med 4 herr och 1 dam på vardera laget. Fram till denna stund tycker jag att vi agerade riktigt proffsigt. Detta uppträdande fick dock ett abrupt slut. Vi skulle nämligen göra våra första provdrag eller vad det nu heter på curlingspråk.
Det första problemet var isen. Den var hal. De curlingskor som används är nämligen så fiffigt utformade att den ena skon är till för att med hjälp av benspark ta sig framåt på isen och den andra skon skall man glida på. Och nog gled man alltid. Dessutom ställde det vissa krav på koordination. Det gällde att veta vilket ben som skulle göra vad.
Dags nu för testet med att glida ut från startblocket, eller hacket som det egentligen heter. Då uppstod problem nummer 2. Man skall glida framåt i något slags långt utfallssteg. I ena handen har man en sten som väger lika mycket som en halv Fiat och i den andra en sopkvast. Vissa av oss kände ett visst obehag bara av att hålla i sopkvasten. Med dessa tillbehör skulle man nu glida iväg på ett balanserat och graciöst sätt. Denna åsyn var i det närmaste tragikomisk.
Men läraktiga som få var vi strax klara för match. Det visade sig snart att det enda relativt säkra stället att befinna sig på när stenarna kom glidande var inne i själva boet. Dit kom inga. 90 % av stenarna orkade inte fram. Vissa försökte med en dåres envishet hävda att det var meningen. De la en så kallad gard. Lögn.
När första omgången var slut hade dock motståndarna 1 sten inne i boet. Hur nu det gick till? Vi kom dock genast tillbaka i nästa omgång och tog en 2-poängare. Då hände något märkligt. Isen ändrade struktur. Den blev om möjligt ännu halare. Detta i kombination med att vi börjat lära oss att lägga mer kraft bakom våra stenar utmynnade i märkliga situationer. Helt plötsligt for stenarna över isen likt skenande missiler som gjorde sitt bästa för att deformera väggen bakom boet.
Men återigen, vi lär oss. Våra motståndare kvitterade till 2-2 och en mindre dispyt uppstod. Skulle vi ha plus- eller minuspoäng för den spelare som låg inne i boet och sprattlade likt en sköldpadda på rygg? Till slut lät vi udda vara jämnt och gick vidare.
Inför sista omgången var det oavgjort och motståndarna hade hastigt men mindre lustigt skaffat sig 3 stenar inne i boet. Som 4:e man och Skipper hade jag nu avgörandet i min hand när matchens absolut sista sten skulle slås.
Nu kom min idrottsliga erfarenhet till pass. Alla framstående tränare och idrottspsykologer pratar om målbilder. Så jag använde mig av det. Jag såg mig själv dra in den sista stenen, ta 1 poäng och vinna matchen. Och givetvis bli hyllad som den hjälte jag var. Med dessa bilder för ögonen var det bara att kalibrera och synkronisera den inre gps:en med stenen och spela ut.
Med facit i hand kanske jag skulle ha tittat på banan och den aktuella situationen i stället för att ha målbilder i huvudet. Dumma idrottspsykologer. Stenen for iväg, men istället för att närma sig sitt mål tog den en helt annan väg. Den förut nämnda gps:en kunde jahg glömma. Den var inte i närheten av sitt mål och gjorde ingen som helst nytta. Drömmen om ära och berömmelse försvann lika fort som chipsen en fredagkväll. Istället blev man hånad och bespottad. Precis som vilken dag som helst alltså.
För att sammanfatta denna curlingkväll behövs inte så mycket. Det var förbaskat roligt. För er som inte har provat förut kan jag varmt rekommendera en curlingkväll i goda vänners lag. Är ni dessutom vänner efter kvällen är det bara att gratulera.
Bosse Brännholm, Brevbärarkontoret i Härnösand
PS. Jag fick diplom där det står att jag är en talang.
Var du med? Ladda gärna upp dina bilder här nedan.